Kurs feedback

Egentligen behvöde jag ju inte gå den här kursen eftersom jag började förrän den här kursen blev obligatorisk. Det enda jag egentligen har att invända till kursen är att jag hade önskat att den omfattade mer verktyg som är relevanta också i studieskedet. Jag tycker att den gott kunde omfatta lite informationssökning så att särskilt studerande i prosemiskedet kunde veta mer om databaser och vilka verktyg som historiker har nytta av. 

Jag har gått Kristinas kurs den enda gången som den ordnades specifikt för historiker och nu efteråt när man vet att den inte har gått på nytt så känns det som en lottovinst. Om de två kurserna  kunde gå koordinerat tycker jag det skulle vara bäst, då vet studerandena lite mer om databaser i praktiken för jag tror att jag var den enda som hade gått kursen från studerande och jag tror att jag förstod lite mera av vad som sades på timmen när det gäller sökfunktioner etc. Dessutom tycker jag att det skulle vara väldigt viktigt att det finns mer undervisning om hur man kan använda de olika digitala hjälpmedlen som finns. Det är helt onödigt att man är "oläskunning" i vissa delar av det moderna samhället bara för att man studerar humaniora.

Det är förstås meningen att man ska gå informationssökningskursen så fort som möjligt men i praktiken blir det ofta sånt som man går till sist. Att binda det samman med en obligatorisk kurs tror jag skulle gagna alla. 

I övrigt tyckte jag att deadlinen för bloggandet var lite för strikta, kanske inte tidpunkterna men vitsordsböterna var lite väl hårda. Jag tycker att det kunde ha räckt med att man fick avdrag på vitsorden i stället för att det blev en automatisk halvering. I mitt fall så glömde jag en gång att ladda upp en färdigt skriven text och i ett annat fall glömde jag helt bort att deadlinen var så tidigt på söndagen. I det senare fallet hade jag ingen lust att överhuvudtaget satsa på uppgiften för jag visste att skillnaden med att prestera ett gott arbete och ett dåligt arbete var minimal då det ändå i bästa fall endast kunde ha blivit en 2,5 i vitsord enligt "den nya skalan". Oinspirerat arbete gör väl varken studenten eller den som måste läsa igenom texten glad?

Open Access/ fri tillgänglighet

Jag missade tyvärr sista veckans föreläsningar på grund av feber så jag känner mig lite handikappad inför veckans blogginlägg.

Egentligen har jag inte använt mig av Open Access förutom till Stockholms källan uppgiften då vi snabbt bekantade oss med licenser på timmen för att försöka förstå hur källan fungerar. Jag tycker Open Access är en fin filosofi, så länge det det används på rätt sätt. När det nu gäller att kopiera andras material olovligt så är det väl alltid en risk, oberoende av publiceringsmedium. 

Helsingfors Universitet har en policy om Open Access och det verkar som en intressant idé. Jag tycker att det tillgänglighet åtminstone för studenter är väldigt viktigt. Det har jag visserligen bloggat om tidigare men jag tycker att tillgänglighet till information och studiematerial är väsentligt och dessutom ett lätt sätt att konkurrera med andra läroverk. Ideligen idag debatteras det ifall Finland borde uppbära terminsavgifter för studerande utanför EU och även om jag inte vill att man undervärderar kvaliteten på det egna universitetet så är det ändå ett faktum att Finland inte är så lockande för utländska studerande. Våra trumfkort är gratis utbildning, våra stöttestenar hög övriga omkostnader som hyra och mat etc. Mitt biämne är Nordamerika studier och en Fullbright professor som jag hade var rätt så upprörd när han insåg att det inte i vårt universitet var kutym att studerande köpte alla professorns verk som kursmaterial utan att det borde finnas antingen som elektronisk kopia eller som lånebok på biblioteket.

När jag studerade i Auckland så var terminsavgifterna skyhöga och dessutom förväntades man betala för ett kompendium med all kurslitteratur. Kompendiumet var visserligen jätte högklassigt och det var ett praktiskt system. Tidigare hade det dock hört till terminsavigfterna så många var väldigt missnöjda med att nu tvingas betala för materialet. Visserligen var det frågan om några tior, mycket för en studerande men en droppe i havet om man betraktade hela summan som utbildningen kostade. 

Min poäng som jag försöker komma till är att jag inte tycker att man ska försöka tjäna pengar på studerande i det här fallet eftersom ju mer kunskap som man kan skaffa sig problemfritt destu bättre för framtida forskning. En princip som jag tycker har varit väldigt fin i Finland är att det inte ska kosta någonting att lära sig, den som vill skaffa sig kunskap ska kunna göra det. Open Access passar super bra in i det här konceptet. Sen är det förstås en annan diskussion att man inte ska behöva som privatperson ge sitt arbete gratis, men nu försökte jag se på saken ur en studerandes synvinkel. När det gäller övrigt material så tycker jag att Stockholms källans princip över att material som inte används för ekonomisk nytta omfattas och får användas fritt. Jag tycker att mera bilder etc kunde finnas att tillgå till elektronisk från statliga arkiv.

Problem i databas

Texten handlar om problem i databas, diskrepansen handlar om olika register som ger olika utslag för stupade i inbördeskriget 1918. Diskussionen belyser enligt mig bra hur vridet ett register kan bli och betydelsen av en allmänt vedertagen linje som definierats av proffs. 

En som deltagit i projektet svarar på emeritus professor Rasilas kritik, bland annat med att Rasila inte verkar veta att databasen finns i en utökad version på Riksarkivet. Kanske det inte har stått i nätversionen, då det ju vore ganska orimligt att en som inte är inblandad i projektet kunde veta detta.

Jag frågar mig också varför projektet till exemepl inte kontaktat Rasila för att utveckla databasen då han ändå har skrivit en avhandling i ämnet, i stället för att kritisera Rasila för att han inte tagit kontakt och bett om ändringar då projektet höll på.

Jag orkade inte läsa hela diskusionen för jag tyckte att den inte fördes med god ton. Nu är jag ju inte som studerande så insatt i hur forskare diskuterar med varandra i "den riktiga världen" men jag tyckte att Westerlunds svar på tal var onödigt tillrättavisande och försvarande, inte ett värdigt svar till en emeritus professor. Det är bra att svaret är strukturerat med underrubriker så man kan läsa det enligt kategorier, men tonen i debatten förvåndade mig ändå.

Jaja, man är väl inlindad i bomull då. Kanske det för projektet kändes som en för stark attack från Rasilas sida eller något. Det verkar ju som om de olika parterna inte överhuvudtaget har kännedom om vad den övriga har sysslat med.

Finna Beta version

Finna Beta verkar som ett bra verktyg. Först när man loggar in på sidan så kanske den inte ser så mycket ut som ett sökverktyg. Själva sökverktyget är inte i fokus åtminstone på min bärbara utan det är headern som tar mest plats och uppmärksamhet. Kanske det är därför det tar en stund innan jag blir ivrig och inser att det här kanske har något värde för mig. 

Funktionell layout tycker jag är väldigt avgörande. Många databaser är fula, det behöver de inte nödvändigtvis vara, men layouten får inte stjäla uppmärksamhet från funktionaliteten. 

Jag testar först med ett enkelt sök ord "Gustaf Mauritz Armfelt", vyn som kommer upp är helt trevlig. Första bilden har en thumbnail på en målning. Resten visar tomt. Synd att man inte kodat in pärmarna som t.ex. på Stockholmskällan vilket kan tyckas vara onödigt men egentligen är ett hjälpmedel. Det hjälper inte endast sidans visuella uppläggning utan underlättar också ifall man söker efter ett verk att veta hur det fysiskt ser ut.

På vissa listningar finns det en grön boll där det står "Saatavissa", jag vet inte om den inte uppger nationalbiblioteket för t.ex. Ramels biografi för att jag sitter och pantar på verket här hemma, men Finna uppger att det endast skulle finnas som läse-exemplar i Jyväskylä. (Helka hittar fyra kopior). Beståndsuppgifterna är också gömda rätt långt ner så att jag först tror att de saknas helt och hållet. Det tycker jag inte är optimalt, det kunde ju t.ex. finnas än rad bland de kortfattade uppgifterna om var det finns en ledig och sedan en länk som automatiskt styr webbläsaren ner till beståndsuppgifterna.

Sökfunktionerna. Vill man utöka sin sökning så glömmer den det ursprungliga sökordet, vilket jag alltid tycker är irriterande. Söker jag på "Armfelt AND Italien" ger den två utslag. Rainer Knapas bok och Engmans recenssion i Historisk Tidsskrift. Klickar man på Knapas bok styrs den automatiskt igen till beståndet i Jyväaskylä. På sökresultatsidan kan man ändå se att den finns i Fennica och klickar man på den så står det att det finns en som är för läsesalsbruk. Jag är nu lite förvirrad. Jag har också den boken från nationalbiblioteket hemma, varför dyker inte den upp? Varför dyker inte original arkivbeståndet också upp?

Finna verkar som sagt väldigt bra, men jag är lite konfunderad över vad som dyker upp och varför.

Infografik, Google Maps

Jag använde mig av Google Maps funktion där man kan göra en egen karta. Jag håller på att gå igenom Gustaf Mauritz Armfelts resedagbok från hans Italienresa med Gustaf III. Jag bestämde mig för att göra en karta över hans färd. 

Kartan kan beskådas här

Verktyget hade både bra och negativa sidor. För en vetenskaplig undervisning skulle jag inte använda det här verktyget med för vetenskaplig forskning, snarare för en muntlig presentation för att belysa resans gång. Jag tyckte inte att softan fungerade värst bra, vissa punkter som jag satt i början försvann i hälften av mitt arbete och det var lite krångligt att zooma in och ut och samtidigt inte kollra bort kartan helt och hållet. Att sammanbinda punkterna fungerade inte alls. Kartan blev också mycket liten när man hade större områden och därför valde jag att inte göra kartan i ett för hela resan utan endast resan Stockholm-Verona.

Förvånansvärt bra hittade jag ändå de olika städerna och det som var positivt för mig var att den ofta visade kända sevärdheter som slott på orten. Många av slotten var ju sådana som Armfelt eller i alla fall Gustaf III besökte.

Sen så ser ju verktyget helt ut som de vanliga kartorna på Google Maps så det kanske inte är så trovärdigt i en presentation. Kanske jag skulle söka efter ett mer professionellt verktyg till en presentation på universitetet.

Ett annat verktyg som jag funderade på var en av tidslinjerna som kunde vara vettigt för min egen forskning, men å andra sidan så tror jag att jag får mer ut av det i det här skedet att skriva in citat i Excel. Men ifall jag ska göra någon form av presentation i framtiden så kan det vara relevant.

Bamboo Dirt/ digitala verktyg

Webbsidan Bamboo Dirt verkar som en bra sida ifall man söker efter någotslags verktyd. Jag bekantade mig med de olika slag organisationsverktygen som sidan erbjöd av gratis verktygen. Många krävde att man skulle skapa sig en användar profil och det skulle jag nog endast göra om jag verkligen velade hade nytta av något program för jag är ganska selektiv till vad jag vill ge mina uppgifter till. Tycker inte om att registera mig på en massa olika sidor och få en massa onödiga mail. 

I övrigt tyckte jag om att verktyget sorterade aleternativen enligt många olika kriterier så det är nog lätt om man vill hitta ett specifikt sorts program som passar för just det ändamålet som man söker efter. Ett av organisationsverktygen för organisering av data som programmet erbjöd är Dropbox. Jag har dropbox installerat på min dator men aldrig riktigt använt mig av tjänsten. Jag visste att det är en slags digital hårdskiva/sparutrymme. 

Jag testade dropbox med att göra en backupp av mina mobilbilder. Det fungerade helt bra och man kan också ha Dropbox att automatiskt kopiera filer från någon specifk maskin direkt då man loggar in, t.ex. från en extern hårdskiva eller ett USB-minne. Dropbox är säkert ett bra verktyg för att spara saker på annat ställe än den egna maskinen, det är ju viktigt att inte ha alla backup filer på samma dator om något skulle hända. 

Jag vet ändå inte hur mycket jag skulle lita på Dropbox då det ändå är en utomstående som använder tjänsten. Jag tror att om det gäller gradu eller dylikt så skulle jag hellre sätta det på en eller fler USB/hårdskiva etc. Dropbox kunde däremot vara bra om man vill dela med sig av större filer till någon annan eller på något annat ställe, tex. resa eller på en föreläsning. Ännu en negativ aspekt med Dropbox var att utrymmet som man automatiskt får inte var så stort. Jag skulle till exempel inte kunna sätta en backup på alla mina digitala bilder på Dropbox för utrymmet skulle inte räcka till.

Video

I uppgiften står att vi ska se på "videon" nu är jag lite osäker om du menade videon vi såg på timmen eller den andra om Ngram. Jag utgår från att det i uppgiften avses videon med Ngram. Videon var ett intressant exempel på digitalisering och kvantifiering av data.

En del av problematiken kommer ju upp redan i videon, dvs skillnader mellan olika sätt att skriva ord och hur digitala program tolkar den informationen som de digitaliserar. Ordet best ser ut att vara stavat beft i den gamla skriften. En historiker skulle transkribera det till best men ett program kan inte föra det förrän den har blivit lärd/ kodad till det. Likadana problem finns det ju mycket av. 

Ett annant problem har också och göra med t.ex. Reinhar Kosellecks begreppshistoria. Ett begrepp eller ett ord är inte det samma genom tiderna. Det är svårt att veta vad olika tider exakt har menat med olika ord. Exempelvis Barbar, viking eller bärsärk är ord som bra belyser hur olik mening dessa har haft. Nu är dessa ord ju sådana, åtminstone de två senare, som tyvärr inte finns så mycket i skrift och det är också ett av problemen med hur man ska tolka orden. Vi vet inte vad 1300-talets nordbor avsåg med ordet Viking exakt, eftersom deras kultur var muntlig. Således kan man få helt fel bild av hur vanligt ett ord var om man endast undersöker den kvantitativa förekomsten i skrift.

I övrigt tycker jag nog att man kan göra litteraturforskning med likadana verktyg men man måste också använda sig av andra metoder för att komplementera.

Kvantitativa metoder

När det gäller kvantitativa metoder och humanism så är ett av de bästa exemplen jag kommer på Thomas Mckeowan, läkaren och historikern som undersökte dödsorsaker i Storbritannien och kvantifierade resultaten. De flesta som studera medisinsk historia är ju antingen pro Mckeown eller emot. Jag tycker att det är ett bra exempel på fördelarna och nackdelarna med att använda kvantitativt material i historieforskning.

Tittar man snabbt på grafen så kan man ju se att tuberkolos som dödsorsak i Storbritannien var på nedgång redan innan man började vaccinera. Ser man endast på grafen så kan man dra förhastade slutsater om preventiv allmän hälsovård i England. Mckeowns teori har ju använts felaktigt av till exemepl ekonomer för att dra paraleller till dagens hälsovård och det är vid sådana tillfällen då kvantitativ data blir farligt för historia.

 

Kvantitativa analyser kräver i mitt tycke mer av forskaren än kvalitativa. Man måste kunna utläsa materialet på rätt sätt och dessutom presentera materialet rätt så att man inte förvanskar resultatet. Själv använder jag gärna kvantitativa metoder där det är möjligt. Jag tycker om att ordna data i exel och PSAW.

Stockholmskällan

Här följer en sammanfattning om Stockholmskällan som vi presenterade på lektionen.

Stockholmskällan samlar material om Stockholm från dess olika samarbetsparternes, exempelvis Stadsmuseet, Stadsarkivet, Stadsbiblioteket, Spårvägsmuseet, Stockholms företagsminnen och Kungliga Biblioteket. Sidan är främst menad som ett läromedel för skolor i Stockholm, både på gott och ont. Det positiva är att sidan är mycket lätt använd, det mer negativa ur en historikers synvinkel är att materialet är rätt så förenklat. Utöver skolklasser etc så skulle jag säga att materialet avgör vad man kan ha för forskningsfråga, hittar man tillräckligt med jämförbart material så kan man säkert skriva en pro semi uppsats eller dylikt, men kanske den ändå lämpar sig bäst för amatörhistoriker eller som tidsfördriv.

Stockholmskällan är en bra inkörsport för den som vill forska om Stockholm på olika nivåer. Det som jag tycker är bäst är att det är frågan om material som finns under en Creative Commons licens så förutsagt att man citerar källan och inte använder materialet för kommersiellt bruk så kan man använda sig fritt av det vad man hittar.

Hållbarheten för materialet som digital källa är gott, förutsagt att man själv är uppmärksam och antecknar arkivnummret som finns uppgett på sidan. Med dessa nummer ska man nog hitta materialet på nytt i det aktuella arkivet. Däremot finns det ingen permanent länk eller URN så jag skulle nog hellre referera till de fysiska föremålen i arkiven. Stocholms stads olika instanser har nog satt mycket pengar på att skapa sidan och byga databasen så jag skulle nog tro att den finns kvar ett tag ändå.

Jag tycker Stockholmskällan var rolig och det kan nog hända att jag återkommer till den för att slå upp något smått och gott.

Bild från Stockholmskällan helt enligt CC copyright reglerna.

Ännu om arkivering

Ännu en kort tanke om arkivering som just slog mig. Jag tycker egentligen att det skulle vara bra om det fanns en ännu effektivare arkivering av internet. Då kanske folk skulle tänka efter mer vad de skriver på internet. Ifall det fanns arkiv så skulle det också vara lättare att få fast folk som t.ex. skriver saker som kan räknas som hets mot folkgrupp eller dylikt.

Jag inser ändå att det är totalt omöjligt. Dels för att det skulle ta så otrolgit mycket plats. Men jag är säker på att det skulle göra internet till en trevligare plats. 

Jag undrar förresten hur Library of Congress sparar sina tweets? Hur hållbart är månne deras arkiv? Att läsa igenom rapporten om twitter påminde mig om min praktiktid på kongressen, rekommenderar besök på biblioteket för alla som rör sig ens nära trakten av DC. Det var ett av mina absoluta favoritställen!

Finska nationella internetarkivet

Hann in till biblioteket i sista stunden innan personalen avslutade sin närvaro i norra läsesalen. Vilket var tur för det angavs ingenstans vilka av datorerna som man kunde använda för att få tillgång till de digitala arkiven. Dessutom krävdes det något slags lösenord för att komma in på datorn så värst tillgängligt var det inte.

Jag försökte först få tag på den finlandssvenska bloggportalen Ratatas sidor men dessa fanns inte kopierade. Arkivet var ganska tungsökt, det vill säga det tog en stund för sökorden att ladda. Jag försökte sedan istället med Papper, som ju först var en gratistidning och sedan slogs ihop med Peppar och utvecklades till en bloggportal och community för att sedan läggas ner för ca ett år sedan. Hela Pappers utveckling verkade finnas samlad i arkivet i diverse nedslag. Egentligen var det ganska oregelbundna sidor som fanns sparade. Vissa gånger flera gånger i månaden och vissa månader ingenting. Papper utkom ju som tidning ca en gång i månaden om jag minns rätt så rimligtvis borde ju det nya numret som kom ut också i pdf-format på internet finnas att tillgå till. Webbläsaren Firefox orkade väldigt dåligt ladda upp sidorna så värst imponerad var jag inte. Jämförde också med HBL, i 2011 fanns det nedslag så gott som varje dag medan t.ex. 2012 fanns det sparat endast till april. Inget nedslag ännu för 2013. HS hade inga nedslag 2012!! Mycket 2011.

Internet Archive var jätte roligt. Fast det var tur att jag också hade kollat HBL för av någon anledning ville arkivet inte visa Pappers gamla sidor. Det var lite tråkigt för jag satte ganska mycket tid på att surfa på Pappers sidor. HBL fanns ju däremot på webben långt före internet var en del av nyhetsflödet och det var roligt att se vad för sorts information som fanns på sidan. Det var ju inte frågan om nyheter utan mera information som gällde prenumerationer m.m. Hemsidan påminde mer om en telefonkatalog än en nyhetskatalog. Man såg bra på den lilla grafen i headern när det började hända mer på sidan. Ratata som inte fungerade i det finska arkivet fungerade i stället nog på Archives så ur den synvinkeln är det ju bra också för finska sidor att det finns mer än ett alternativ.

Jag tyckte om båda tjänsterna, men Internet Archive var nog mycket mer smidigt uppbyggt och krashade inte alls lika mycket som den finska motsvarigheten. Fast personalen på biblioteket sade att deras expert på ämnet skulle ha kunna förklara bättre så kanske det skulle ha fungerat bättre med exempelvis Internet Explorer?

Arkiv för socialmedia

När det gäller twitterarkiv fick en mening i WP texten mig att särskilt tänka till.

“It’s pretty raw,” Dizard said. “You often hear a reference to Twitter as a fire hose, that constant stream of tweets going around the world. 

Det påminde mig om den här streamen, som dokumenterar varje gång någon tvittrar något homofobiskt eller som missanvänder "homobegrepp". Det är ett projekt som mycket tydligt realiserar dels hur mycket det faktiskt tvittras världen över men också hur mycket skit det finns på sociala medier.

Däremot tycker jag att det är jätte bra att Library of Congress har ett dylikt projekt, det kommer att vara jätte värdefullt för forskare i framtiden, även om det inte skulle vara öppet för allmäneheten. Via liknande arkiv för Internet Archive kan man ju komma åt delar av forum, förutsatt antar jag att det inte behövs lösenord för att komma in i tjänsten? Det talades ju på föreläsningen om att åtminstone det finska arkiveringsprojektets robotar måste släppas in men nu minns jag inte om det gäller för det här andra projektet också.

Idag känns det ju att det skulle vara värdefullt att kunna spara chatrooms etc för att kunna dokumentera hurudan "fiilis" det är i riket. Tänker nu t.ex. på Hommaforum (hoppas det nu inte hittar några extremister till bloggen via detta sökord!)

Facebook har ju sitt eget arkivsystem som tycks spara mer än användare förstår och skulle vela. Men det vet man ju inte heller hur öppet det kommer att vara för forskare i framtiden. Jag vet inte heller vad jag anser om det, många har ju gjort egna val för att bevara sitt privat liv så det borde inte få vara allt för öppet allt för snart anser jag.

Arkivering i det här fallet är nog en så knepig fråga just i och med att det finns sååå mycket dynga på nätet! Jag tror inte att folk inser hur mycket som arkiveras. När jag gick igenom Ratata på webb archive så slog det mig att framsidan också skärmdumpats fler gånger, där också delar av mina egna blogginlägg framkommit. För att inte tala om att min egen blogg också finns där, visserligen endast tre gången men ändå (http://web.archive.org/web/*/http://jooles.ratata.fi) Kanske det ändå är bra att mamma ibland kommenterar om hon tycker att jag har skrivit något "dumt" på bloggen, även om det ändå är småsaker som det brukar gälla. Men där finns ju i vissa fall hela bloggen för framtida arbetsgivare att läsa igenom...

Inlägg

Insåg just att jag har glömt att uppdatera dagens blogg, jag har texten på min dator hemma så jag kan tyvärr först lägga upp den senare ikväll. Besökte nationalbiblioteket redan på  torsdagen och skrev uppgiften då i word och glömde sedan glatt bort att lägga upp det. Suck!

Bibliotekets dator var väligt långsam så jag tyckte inte att det var värst effektivt att gå igenom arkivet, men mer om det alltså senare ikväll!