keskiviikko 23. tammikuuta 2013

Hur har den tekniska utvecklingen gått till och hur har den påverkat samhället?



Vilka krav ställs i dag på forskare och sakkunniga?

Openglam, ett försök till att museer och arkiv ska göra sitt innehåll mer tillgängligt, specifikt digitalt. En av de första poängerna som videon tar upp är interaktivt digitalt material. Jag läste någonstans att det finns skolor i USA som är integrerade med Apples plattformar så att de flesta textböckerna finns på läsplattor och är interaktiva. Första tanken när man hör om detta är kanske att hur långt skall den digitala revolutionen gå? Hur praktiskt är det på riktigt och lär sig barn alls att använda böcker och andra äldre hjälpmedel?
Men en sak är väldigt relevant för forskare och vetenskap, nämligen de möjligheter till uppdatering som dessa digitala hjälpmedel kan erbjuda. Det är något som i mitt tycke gagnar alla, författare och sakkunniga som är ansvariga för läroplanen kan vara försäkrade om att materialet alltid är uppdaterat. För författare och sakkunniga är det idag otroligt viktigt att material är uppdaterat och ändamålsenligt, särskilt faktaböcker blir väldigt snabbt föråldrade idag. Med digitala platformar som uppdateras slipper man situationer som när jag själv gick i lågstadiet i mitten av 90-talet att vardagen med Sovjetunionen var akut närvarande i nästan alla textböcker, trots att den då inte mera existerade. Barnen lär sig också från säkert relevant material, man sparar på både miljön och ekonomin då inte hela bokserier måste bytas ut.
Ett krav som dessa plattformar förstås orsakar är att sakkunniga, speciellt sådana ansvariga för läroplaner etc., måste akta sig för att inte gå in på en för subjektiv bana. Synkar man hela systemet med en service provider måste man vara väldigt försiktig så att det inte det företagets mission och vision påverkar objektiviteten i det man ska undervisa.
En annan sak som diskuterades på föreläsningen och som slog mig starkt när jag tittade på den här presentationen är feedback och diskussion som blir allt snabbare tack vare internet, twitter, bloggar och facebook med mera. Kontext är också väldigt viktigt. Om man förr sade något till en liten skara åhörare och kontexten var lite fel så var det sannolikt att ingen kanske märkte det eller åtminstone så kunde små fel stryka förbi utan att den stora massan märkte det. 
Presentatören försöker på videon lite skoja till det med att jämföra olika koncept om hur ex. konst kan se ut, hur dans kan se ut och så vidare. För att demonstrera och lite skoja till det visar han ett klipp på en Maori Haka. Det ska vara lite vitsigt med stora karlar i bastkjol som skriker slår sig på bröstet och visar tungan. Han kallar det dans. Vilket jag råkar veta, eftersom jag studerat Maorikulturen på universitetet i Auckland, är en ganska stor skymf mot Maorikulturen. Traditionellt sätt skulle den här hakan absolut inte kunna visas sådär bara utan att man frågat kaumatu från den sagda hapun om lov. Dessutom är detta frågan om en så kallad krigisk styrkeritual och är nog ganska långt från dans. Nå ja, jag kunde föreläsa hur länge som helst om Maorikulturen. Min poäng är att det är väldigt respektlöst att behandla hakan sådär, men eftersom föreläsaren använde klippet på en föreläsning någonstans i Finland, så långt från Nya Zeeland man kan komma, är det en tämligen liten chans att någon från Maorikulturen skulle bli sårad. Men tack vare internet så finns klippet uppe för vem som helst att se och får åtminstone mig att ifrågasätta resten av hans exempel. Hur insatt är han egentligen tänker jag?

1 kommentti:

  1. Så öppenhet är det som krävs av dagens sakkunniga, både att dela med sig information och ta till sig ny information? Jag håller med dig.
    Mycket intressant detta med Maorikulturen, det var alldeles säkert helt oavsiktligt av Edson, men som du säger, saker kan väldigt lätt och snabbt hamna i helt annorlunda sammanhang och få helt nya tolkningar och betydelser.

    VastaaPoista